Dawood

Hur kommer det sig att allt i världen kommer i par? Numera går alla hand i hand ser lyckligt förvirrade ut och inget annat spelar roll. Allt säljs i dubbelförpackning, till och med naturens olika delar är uppdelade två och två.

Buskarna är hjärtformade. Ja, jag såg hjärtformade buskar när jag var ute och traska idag. Egentligen, hjärtformat är inte så hett. Två bölder och en spetts. Lite som en rumpa med spetts... xD (okej klockan är nog för mycket för min del)

Men, hur kommer det sig att två bölder och en spetts har blivit kärlekens symbol? Ta något vackrare som typ ett fluffigt moln. Japp så blir det. Min framtida kärlekssymbol är ett fluffigt moln. Så de så .

Men tillbaka till allt i naturen står två och två. Inget är ensamt. Träden är hopslingrade och löven repeterar den fula symbolen av kärlek. Men ju längre in i skogen man kommer desto mer otydligt blir alla världens tecken på kärlek. Precis vid gränsen där träden blir så täta att inget solljus längre kommer in. Gränsen där man tvekar vid varje fotsteg fann jag en sten. En ensam sten utan någon ful rumpform med spetts eller någon annan bumling som ligger bredvid.

Där satte jag mig. Jag fann en ensam invalid myra och en ensam kotte. Det var allt.
Så där satt jag. På stenen med kotten och den invalida myran gjorde sitt bästa för att ta sig över stenen.  Tankarna rullade och jag kände mig ganska så trygg.

Funderingarna gick kring hur naturen kan stå där. Säkert se människa efter människa gå under ,ändå stå rak och absolut inte bry sig.

Tiden som passerade går inte att räkna ut. Kanske satt jag bara där några minuter. Kanske var det timmar men till slut tyckte naturen att det var nog och kastar en minikotte på mig. Antog att det var dags att gå då, precis som myran hade gjort, Kotten har fått sig en vän. Jag placerade kotten som fallit på min axel bredvid den andra kotten. Men stenen står kvar, ensam .

Jag kommer antagligen aldrig hitta den igen, den kommer troligen alltid stå där själv. men. Den gav mig en bra stund.