Time and time again
Ett tag sen sist. Som vanligt...
Jag lovar hela tiden att jag ska bli en bättre bloggare men tiden tycker inte om mina löften. Tiden har en tendens att alltid försvinna. Ändå tycker jag att jag hinner förbannat mycket på den lilla tid jag förstes med. Skola-träning-kompisar-familj-pojke-fester. Nej jag gnäller egentligen inte, snarare beundras jag över mig själv ( tänker i detta inlägg strunta i att ingen gillar folk som skryter, så de så) Om jag tittar tillbaka på de veckor som precis har passerat. Allt har varit helt nytt, nya vänner, ny skola, nya intressen. Allt har förändrats.
Ibland känns det nästan som jag lever två liv - mitt nya och mitt gamla.
Som sagt, jag gnäller inte. Jag trivs men känslan av att jag inte hinner med finns konstant. Jag vet inte om jag är stressad. Egentligen behöver jag ju inte vara det. Men, det finns så mycket jag vill, det finns så mycket jag ska och som jag kan bara jag försöker.
Men tiden är emot mig. Jag tycker verkligen att dygnen måste bli längre. Och nej, jag tänker inte dra ner på sömn! Ni som känner mig väl vet hur jag blir vid sömnbrist... usch usch!
Jag vet som vanligt inte var jag vill komma med mitt inlägg men...
Nån som har något förslag på hur man kan töja ut sitt dygn lite? Bara lite..
We would be extraordinary relieved if you let us know an answer.
jag behöver ocksåå töja mina dygn !!
Sv: Nu är det såhär. Jag har slutat längta hem. Visst önskar jag att alla underbaringar skulle komma hit, men jag är nöjd med att komma hem då och då. Jag har förstått att det är såhär det ska vara nu och jag är inte särskilt ledsen över det.
Jag har mitt liv här ni har erat, men det betyder ju inte att vi ska tappa kontakten :)
Ni ska bara ha så kul som möjligt när jag kommer så att jag alltid kommer ihåg er som ni är :D
<3
